Indice Articolo
Mina djur!!!
Hundar
Tutte le pagine

HÄSTAR:

Efter att ha haft egna hästar i många år så är jag idag tyvärr utan någon egen häst. När jag bodde i Luxemburg på 80-talet så köpte jag ett belgiskt halvblod, Gerona, som då var 4 år gammal. Hon lärde mig redan då att veterinärerna bara ser en viss del och att det behövs samarbete för att komma tillrätta med kroppsliga besvär. Hon har varit en av mina bästa läromästare då det gäller alternativa behandlingsformer.

När jag flyttade till Jönköping så hade hon hältor fram som återkom hela tiden. En mycket känd veterinär på Helsingsborgs djursjukhus rekommenderade att hon skulle betäckas och därmed få vila under ett år. Helt idiotiskt men på den tiden så lyssnade jag på vad veterinärerna sa och lydde deras råd. Sagt och gjort. Gerona betäcktes med Flyinge Flamingo som var en känd dressyrhingst och fick ett ljuvligt stoföl som vi döpte till Gelsomina som betyder jasmin på Italienska.

Eftersom jag lyssnar på vad djuren säger så fick Gerona själv bestämma ifall hon ville föla i den stora fölboxen eller ute. Jag hade arrangerat så att hon själv kunde gå ut och in och därmed bestämma var fölungen skulle födas någonstans. Jag lånade en husvagn som jag parkerade bredvid hagen och ställde klockans alarm varje timme under natten.

Efter 10 dagars väntande så vaknade jag av alarmet en regnig morgon och tittar ut genom fönstret på husvagnen och skriker - det står fyra ben under Geronas mage!!! Min dåvarande pojkvän och jag rusar ut till en mycket nöjd mamma och ett bedårande sött stoföl. Hon hade helt enkelt väntat på att jag skulle somna om och passade då på att föla. Mycket vanligt bland fölmärrar.

Gelsomina drack tryggt sin råmjölk och utvecklades till en mycket vacker och fint sto. När hon var fyra år så tränade vi inför kvalitén på Strömsholm och när jag red henne så kände jag någonstans i min ryggmärg att det inte stod rätt till. När jag fick tid på Strömsholms djursjukhus så visade det sig att hon hade hovbroskförbening båda fram vilket på den tiden inte gick att åtgärda. Helt plötsligt så dyker en mycket känd veterinär upp från ingenstans och slänger en blick på röntgenbilderna som var uppsatta på ljustavlan och säger: - Det där var för jävligt fula hovbroskförbeningar. Vem är hästen efter? Jag svarar: - Flyinge Flamingo. Då säger han: - Han ger inga sådana problem men belgarna har stora problem med hovbroskförbeningar i sin avel.

Jag säger darrande på rösten: - Hennes mamma, Gerona, är importerad från Belgien!!

Gelsomina hade under de här åren inte sagt någonting till mig om sina hovar och att hon hade ont i hovarna. Det dolde hon exemplariskt! Varför vet jag fortfarande inte idag.

Alla andra saker som hände berättade hon men inte det här med hovarna. Hon fick lämna jorden en vecka senare och sorgen av att förlora mitt underbara "föl" var hemsk.

6 månader senare så får Costello en mycket ståtlig och vacker valack flytta hem till mig. Han hade haft ett helvetes tid i ett stort hingststall och fått sina framben ihopbundna, blivit hårt hanterad och var så otroligt sned i korset. En riktigt duktig hopphäst men som behövde må bättre. Jag såg honom som ett projekt - få honom i balans och sedan sälja honom till en duktig hoppryttare. Jag rider ju själv helst dressyr. Det tog ett år innan han var fullkomligt lugn och trygg med mig. När jag åkte iväg på min akupunktur utbildning så bet han tjejerna i stallet så jag var tvungen att lämna matte luktande tröjor i hans box.

Jag hade honom i två år och under tiden så körde jag in honom helt själv och tränade dressyr. Han var jätteduktig men efter två år så var det hans tur att ta adjö av jorden och resa hem, där han kommer ifrån.

När jag sedan flyttade tillbaka till Stockholm så var jag utan hästar och ridning i nästan 7 år. Efter tre ryggskott så var jag tvungen att inse att min kropp behöver sitta i sadeln så ofta som möjligt.

Jag blev medryttare till Apollo som var ett underbart svenskt halvblod som tidigare tävlat hoppning och fälttävlan. Han och jag fann varandra direkt och innan jag åkte ut och träffade Apollo och hans matte första gången så tog jag kontakt telepatiskt på distans.
Han berättade då att hans matte är mycket punktlig och att jag måste vara i tid. Sedan berättar han att han tycker om banan och mandariner!!!

Jaha sa jag och tog med mig morötter. Hans matte visste ju inte om att jag kommunicerar med djur. Många har lite för svårt för denna förmåga som alla egentligen besitter.

När matte sedan berättar om Apollo så nämner hon just detta att han älskar bananer och mandariner. Mmm svarade jag och kunde ju inte säga så mycket mera.

Vi tränade dressyr tillsammans och han med att starta i en mindre tävling och det var så kul. Sedan började han hosta och ingen lyssnade på vad jag sa under 6 månader vilket resulterade till att Apollo lämnades på en veterinärklinik ensam och avlivades där. Själv hade jag ingen möjlighet att vara vid hans sida då jag var 80 mil ifrån honom. Usch det var så hemskt.

Nu har ytterligare en häst kommit till hästhimlen - GUD måste ha ont om härliga hästar.........